Trött och omotiverad.
Hej på er alla läsare.
Idag sov jag alldeles för lite vilket resulterar till en trött och omotiverad Linnea. Sån tur var skolan inte jobbig alls idag. Fick dessutom sluta 2 istället för 4. När jag kom hem somnade jag direkt i soffan och vaknade nu runt 5. Plugget får jag ta tag i ikväll efter träning. Ska för första gången på två veckor gå ner till gymmet och gå på ett pass nu om 30 minuter. Är fortfarande inte frisk, men orkar inte vänta på att jag ska bli bättre längre. Så ikväll tänkte jag gå på ett IW-pass, kommer bli förjävla jobbigt eftersom min konditon är rätt kass nu sen knäskadan. Men samtidigt finns det ju inget bättre än att ta ut sig helt. Har dessutom väldigt ont i knät idag efter idrotten så vi får helt enkelt så hur mycket jag orkar. Men en sak är säker, all träning är bättre än ingen träning.
Idag sov jag alldeles för lite vilket resulterar till en trött och omotiverad Linnea. Sån tur var skolan inte jobbig alls idag. Fick dessutom sluta 2 istället för 4. När jag kom hem somnade jag direkt i soffan och vaknade nu runt 5. Plugget får jag ta tag i ikväll efter träning. Ska för första gången på två veckor gå ner till gymmet och gå på ett pass nu om 30 minuter. Är fortfarande inte frisk, men orkar inte vänta på att jag ska bli bättre längre. Så ikväll tänkte jag gå på ett IW-pass, kommer bli förjävla jobbigt eftersom min konditon är rätt kass nu sen knäskadan. Men samtidigt finns det ju inget bättre än att ta ut sig helt. Har dessutom väldigt ont i knät idag efter idrotten så vi får helt enkelt så hur mycket jag orkar. Men en sak är säker, all träning är bättre än ingen träning.
Hoppas allt är bra med er.
Kram Linnea.
Min fantastiska helg
Hej på er alla läsare.
Jag är precis hemkommen ifrån Malmö och Bornholm och jag är helt jävla slut. Har haft det helt fantastiskt, men knappt fått sova alls. Somnade sent om kvällarna och blev väckt halv 7 vardag av mina småkusiner. Så man kan ju säga att jag är trött. Mina dagar mab familjen på ön har varit så himla bra. Huset vi bodde i är magiskt, men i med detta var fjärde gången här njuter jag inte lika mycket. Vi besökte alla vackra städer vid havet och hittade på mycket bus. Det blev mycket kakor och efterrätter, så efter denna helgen ska jag fasta i en vecka... Besökte bland annat ett café som hette fröken Petersen, här fanns en kakbuffe som var rätt bra. Var gammaldags stil på stället och verkligen helt galet mysigt. Jag och mamma åt tills vi blev illamående, men vi lyckades ta en tugga av varje sort. Vi har även haft rätt bra väder, så jag kan inte säga annat än att jag haft det fantastiskt.
Hoppas allt är bra med er.
Kram Linnea.
I morgon åker jag till Danmark
Imorgon åker jag och hela pappas släkt till bornholm för att stanna där hela ledigheten. Vi har hyrt ett jättefint hus där och det är 4 gången vi åker hit. Ska bli mysigt att få komma bort lite med underbara kusinerna och slippa trelleborg och verkligheten för ett par dagar. Tyvärr innebär det att jag inte får fira valborg i år med mina vänner, men får ta igen det en annan gång. Vet inte hur det blir med nätet väl på plats, men förhoppningsvis kommer jag kunna blogga ifrån huset. Kommer fotogarfera en massa på bornholm eftersom där är så himla vackert.
Jag kommer hem till Sverige på söndag mitt på dagen. Sedan ska jag in till Malmö och träffa Vincent och ta en fika. Ska bli så kul, har verkligen saknat honom.
I nästa vecka är återigen nationella proven, denna veckan hade vi 3 och nästa blir det också 3. Är skönt att snart ha det över. Ikväll ska jag skriva klart en uppstas och läsa lite i en svenskbok. Blir förmodligen så att jag måste ta med plugget till Danmark också, men skönt att ha det mesta gjort innan dess. Ska försöka träna lite smått ikväll också och se hur halsen reagerar på det.
Hoppas ni alla har haft en bra dag så hörs vi.
Kram Linnea.
Chocolate chip cookies with peanuts
Linneas egna recept på Chocolate chip cookies
_____________________________________________________________________________________________________
110 g Jordnötter (kan bytas ut mot valfria nötter)
300 g Choklad (jag använder mig av 70%)
230 g smör
250 g socker
1 ägg
260 g vitt mjöl
70 g grovt mjöl
7 g bikarbonat
3 g vaniljpulver
_____________________________________________________________________________________________________
Börja med att sätta ugnen på 180 grader. Rör sedan smör, socker, ägg och vaniljpulver krämigt. Blanda sedan alla de torra ingredienserna i en egen bunke och sikta ner i smörsmeten. Rör ut alla klumparna ordetligt. Hacka nu jordnötterna och chokladen grovt. Rör även ner detta i degen. Som ni ser på bilden ovan ska degen ha en väldigt fast konsistens. Ta nu lite deg åt gången och forma små bollar. Degen ska räcka till 70 st bollar. Tryck till bollarna på bakplårspappret så det ser ut som bilden ovan och grädda sedan kakorna i 5-10 minuter beroende på storlek. Kakorna ska få en lätt gyllende färg när de är klara.
_____________________________________________________________________________________________________
Hoppas ni testar mina kakor eftersom de är vääldigt goda. Innehåller även 84 kalorier stycket ifall någon räknar.
Kram Linnea.
Hallå febern
Vaknade och mådde ännu värre än igår. Det går bra för mig nu. Np i spanska gick helt okej faktiskt. Mycket bättre än igår och därför bjuder jag på några selfies.
Hoppas ni har en bra dag.
Kram Linnea.
Chocolate chip cookies och citronte
Idag har jag gått 14 km och det känns verkligen i knät. Gick 6 km på idrotten i skolan och 8 km med hk nu ikväll. Så himla skönt att få röra på sig lite grann iallafall. Kom hem för en 40 minuter sen och hoppade in i duschen. Nu ligger jag här i sängen och dricker citronte och äter chocolate chip cookies som jag bakade idag. Recept på de kommer förmodligen ut redan imorgon.
Nu laddar jag om inför np imorgon bitti och hoppas på att jag är frisk när jag vaknar.
Hoppas allt är bra med er.
Kram Linnea.
Att våga släppa in någon nära hjärtat sitt
Först vill jag bara säga att jag skriver utifrån egna erfarenheter och inte behöver ha rätt.
Att våga släppa in någon nära hjärtat sitt är inte så enkelt. Det är en balansgång. Ibland lyckas du hålla balasen medan ibland faller du. Jag tror att de flesta som upplevt kärlek upplevt båda delar. Vi vet då också att när man faller, även fast man faller riktigt hårt och slår i marken så reser man sig på nytt. För varje gång du lämnar ut ditt hjärta och inte får ett hjärta tillbaka lämnas ett sår, men såret läker och blir ett ärr. Ärr gör inte ont, men de finns alltid kvar. Ärren gör oss till de indivderna vi är idag. De människor med flest ärr på kroppen är de som upplevt alldra mest och är starkast. För ni vet hur man säger, det som inte dödar dig gör dig starkare. Såklart är det inte bara kärlek som skapar ärr utan allt vi upplever i livet.
Det värsta som kan hända en männsika är att man blir rädd för att älska. Jag hade väldigt lätt förr för att släppa in människor nära inpå. Jag delade gärna mitt hjärta med människor, men erfarenheter har gjort mig mer försiktig. Man lär sig med tiden att männsikor inte alltid vill en väl. Jag har också lärt mig att det är okej att alla inte älskar mig. Det är okej eftersom att jag inte heller älskar alla tillbaka. Även fast jag vill kunna älska alla och ha alla i min omgivning så nära som möjligt går inte det. Människor är olika, visa passar ihop och andra gör inte det.
Någonting som är väldigt jobbigt är att växa ifrån den pusselbiten du en gång tid passade ihop med. Att inse att människan du älskar inte är den du kommer spendera din framtid ihop med, det gör ont. Det gör ont eftersom att det inte är kärleken som försvinner utan att man förändras, ärren som skapas förändrar pusselbiten och gör att passformen blir annorlunda. Men det positiva är att du istället kommer hitta en annan pusselbit som passar till din nya form. Förändring är jobbigt, men måste inte alltid vara negativt.
Det viktigaste du måste tänka på är att aldrig sluta älska. Oavsett hur många gånger du får ditt hjärta krossat får du aldrig sluta tro på kärleken. Jag tror inte på att det bara finns en kärlek för oss där ute. Jag är säker på att det finns flera stycken i världen som kan få en att känna känslor man inte trodde fanns. Därför får vi inte ge upp hoppet om äkta kärlek.
Avslutningsvis tänka jag dra mina 3 bästa tips när det gäller kärlek.
3. Ha ingen typ. Om du snöar in dig på en typ av kille/tjej kommer du förmodligen inte se alla fantastiska människor runt om dig. Ha därför alltid ögonen öppna för alla i din omgivning.
2. Våga dejta. Dejta hellre en för mycket än en för lite. Att dejta är bra, det behöver inte betyda något bara för att man går på en dejt. Och genom att dejta många olika lär du dig en hel del om hur människorna i vår omgivning fungerar, det hjälper inte bara ditt kärleksliv utan ditt socialaliv överlag.
1. Sluta leta. Leta inte efter kärleken, låt den hitta dig. Genom att anstränga sig efter att hitta kärleken i ditt liv kommer du ingenstans. Den kommer till dig när du är redo för den. Man kan dejta under tiden, men det är inte samma sak som att leta. När du dejtar måste du gå in med inställningen att du ska träffa en ny vän och sen får du se vart det leder. Gå inte in med inställningen att du ska hitta din livskärlek, det blir sällan bra då.
Kram Linnea.
Dagens
Dagen började med att jag slängde i mig huvudvärkstabletter och drack en massa te. Sen bytade jag om och åt frukost, som såklart bestod av kvarg och frukt! Begav mig till skolan vid tio över åtta för att mötas av en stor lapp där de stod att np i spanska var flyttat en halvtimme framåt. Np i spanska var ett stort skämt. Renan gisningsleken ifråb min sida, var inte många frågor man var ens lite säker på alltså. Men men, nu är det gjort och imorgon väntar skriva delen, även den i spanska.
Resten av dagen gick vänligt fort eftersom vi fick sluta redan två på grund av nationella. Nu resten av dagen ska jag plugga lite och förbereda mig inför skriva delen imorgon. Det blir ingen träning ikväll heller eftersom jag fortfarande inte är frisk, men förmodligen kan jag börja träna imorgon!
Ikväll kommer ett långt inlägg om kärlek ut, så håll utkik.
Hoppas allt är bra med er, så hörs vi.
Kram Linnea.
MIN dag
Hej på er alla läsare.
Huvudvärk, feber, sömn, svett och tårar beskriver min dag på ett perfekt sätt. Jag har helt enkelt mått svindåligt hela dagen. Sovit bort mer än halva dagen och tiden jag varit vaken har jag gråtit på grund av att jag haft så ont i huvudet att jag inte vetat vad jag ska ta vägen. Men nu är det bättre. Det är fortfarande ingen bra, mår inte 100, men mår iallafall tillräckligt bra för att kunna resa mig upp ur sängen. Förhoppningsvis mår jag bättre imorgon.
Imorgon står nämligen NP i spanska på schemat. Usch blir nervös bara jag tänker på det. Om jag är sjuk imorgon kommer jag förmodligen droga ner mig i medicin och gå till skolan för att skriva provet. Jag orkar inte ha en massa kvar sen som jag behöver ta igen. Men mår jag så dåligt som tidigare i dag kommer det inte vara möjligt och därför ber jag om att det värsta är över.
Har gått runt med denna förkyldning sen i måndags, först hade jag väldigt ont i halsen, men nu har det flyttat sig till huvudet. Gör ont i hjärtat att jag aldrig blir frisk eftersom det innebär att jag inte kan träna. Har inte kunnat träna på hela veckan ordentligt. I torsdags kunde jag träna lite fys hos sjukgymnasten och sedan gå en PW, men det är allt jag har rört mig på hela veckan. Är så spralig och vill bara ut och springa.
Hoppas ni har haft en betydligt bättre dag än jag.
Kram Linnea.
36 timmar med min bästavän
Hej på er alla läsare!
Mina senaste 36 timmar har jag spenderat med min älskling HK. Efter skolan igår stack jag hit och sen gick vi en lång fotorunda och tog en massa bilder. Efteråt gick vi och handlade fredagsmys och sen blev det middag framför SM-semifinalen i handboll. Senare på kvällen la vi in bilderna på våra datorer och såg en bra film. Vi somnade rätt sent och vaknade när alarmet ringde imorse klockan 9. Sedan har jag och Hk jobbat till 4. Efter jobb åt jag och Hk middag hemma hos mig och nu sitter vi hemma hos Hk igen och har det mysigt. Snart blir de efterrätt och film och senare ikväll har vi lite hemliga planer, så vi får se vad vi hittar på.
Hoppas ni har haft det superbra senaste dygnet, för det har vi.
Kram Linnea
Bästa Ever
Stå i köket är livet
Idag var det min tur att laga middag. Det blev en underbar pasta bolognese. Följde inget recept, det gör jag aldrig, men tänkte skriva ner ungefär vad jag hade i om ni är intresserade.
Pasta bolognese:
500g köttfärs
2 gula lökar
2 klyftor vitlök
400g krossade tomater
1 dl Rött vin
Lite honung
Parmesan
Rosmarin
Basilika
Salt och peppar
Kram Linnea
Inspiration
Tänk er själva att ha full kroppskontroll. Hur mycket ni en böjer och vrider så är ni starka och självsäkra. Fy fan vad häftigt. Om det är något jag verkligen beundrar så är det vältränade människor som samtidigt är väldigt viga. Det tar så många timmar av ens liv för att man ska kunna utföra något av sakerna på bilderna ovan. Så mycket tid och så mycket smärta. De människor som lyckas måste ha det starkaste psyket i världen och jag tycker ni är helt fantastiska.
Jag har själv hållt på med gymnastik när jag var yngre. Därför vet jag hur fruktansvärt det är att träna så hårt, men samtidigt älskar man de. För den dagen när du kommer ett steg närmre mot full kroppskontroll så känns det som alla timmarna av slit är värt det. Jag valde dock bort gymnastiken för handbollens skull. Det berodde inte på att jag tycker att handboll är en roligare sport utan det faktum att handboll är en lagsport och i gymnastiken var jag ensam. Jag har många gånger undrat om mitt val var rätt, men de var de. Jag är en människa som trivs i grupp och i gymnasitken var det också alldedes för mycket fokus på felen och inte det jag gjorde bra.
Nu när jag blev knäskadad har jag inte förens nu kunnat träna hårt. Då blev jag inspererad till att testa yoga och bli mycket vigare. Så vig som tjejerna på bilderna ovan lär jag nog aldrig bli, men spagaten på båda benen och närmre golvet i spliten hade varit kul. Det underlättar ju även för mig i målet. Och eftersom jag varit rätt vig för några år sedan tar de inte så lång tid för mig att komma tillbaka. Jag kan fortfarande nästan komma ner helt i spagaten på ena benet trots att jag aldrig strechar och det är jag såklart väldigt glad över.
Jag la upp ett strechprogram som jag skulle försöka göra 5 gånger i veckan tills jag blev så vig som jag ville och då kanske gå ner till 3 gånger i veckan. Programmet varade i 40 minuter och streckte ut alla stora muskler i hela kroppen. Till en början gick det vädigt bra. Fick såklart massor av träningsverk, men så ska de vara. Men redan efter en vecka började jag känna det knät, knät klarade inte av påfrästningen i vissa av övningarna. Så himla trist, men det var bara att tänka om. Nu strechar jag bara lite då och då och går inte igenom hela kroppen. Men så fort jag blir bra i knät då jävlar ska jag bli vig. Har så mycket energi inom mig som ska ut när jag är bra i knät igen, ja ni anar inte. Kommer träna var dag och strecha varje kväll. Ska ta igen alla missade timmar och komma i min livsform!
Hoppas allt är bra med er, så hörs vi.
Kram Linnea.
Dagens lunch
Hej på er alla läsare!
Idag har vi haft NP i svenska och det gick väldigt bra. Jag blev klar rätt snabbt och bestämde mig för att gå hem istället för att stanna på skolan. Jag lagade en snabb omelett med fetaost och olivfyllning. Det med väldigt gott och samtidigt kalorisnålt. Nu ska jag snart tillbaka till skolan för att ha mattelektion och sen slutar jag för dagen! Hoppas ni har en bra dag, för det ska jag.
Kram Linnea.
Mitt knäs resa.
Var ska jag börja. Den 22 november 2014 spelade jag hemma match mot Vinslöv. Det var en riktigt bra match och jag gjorde en ovanligt bra insats. I slutet av första halvlek känner jag en huggande smärta under vänster knä, men jag väljer att inte byta förens i halvlek. I halvlek får jag halta ut och inser att något inte stämmer. Jag fick sitta på bänken resten av matchen och kände bara hur smärtan i knät blev värre och värre. Den natten fick jag uppleva något av det mest obehaliga jag gjort. Mitt knä blev bara stelare och stelare och tillslut kunde jag knappt röra mig. Jag hade våldsamt ont och sov ingenting den natten. När jag skulle gå upp nästa morgon gick det i stort sätt inte alls, men tillslut kom jag upp ur sängen och haltade fram till speglen för att mötas av denna synen.
Jag tog kontakt med en läkare redan dagen efter och fick reda på att jag skulle besöka min vårdcentral. Så en veckan efter skadan kom jag till vårdcentralen och fick träffa en läkare. Då hade svullnaden lagt sig något, men jag haltade fortfarande fram. Läkaren tittade inte ens på mitt knä utan sa bara: Ja, du behöver besöka en sjukgymnast, jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Med besviken min fick jag en tid 3 veckor senare hos sjukgymnasten på vårdcentralen och fick gå hem med mitt onda knä. Efterhand som svullnaden la sig blev det lättare att ta sig igenom vardagen, men någon träning kunde jag såklart inte utföra.
Tillslut fick jag då komma till en sjukgymnast som tittade på mitt knä. Sjukgymnasten konstaterade att jag hade fått en rejäl streckning under knät i två riktningar. Jag fick veta att svullnaden snart skulle lägga sig helt och då skulle jag kunna börja träna så smått igen. Glad och lycklig gick jag hem med förväntningarna om att snart skulle allt vara över, men oj vad jag hade fel. Resan hade bara börjat.
En veckan efter mitt första besök hos sjukgymnasten ramlar jag av cyklen och slår i samma knä. Smärtan i knät blev ännu värre än tidigare och jag tänkte bara: nu är det kört.
Jag kommer tillbaka till sjukgymnasten och får en mycket förvånad min till svar när jag berättar vad som hänt. Hon känner och klämmer på knät och säger att smärtan förmodligen beror på en klämd nerv och att det kommer göra ont i minst ett par månader, men att jag kan träna på eftersom att nerver inte kan bli försämrade av fysisk aktivitet.
Så dum som man är tränar Linnea på som ett svin oavsett hur ont jag hade och om jag kunde gå dagen efter eller ej. Efter en målvaktsträning som innehöll hopp på plintar svullna knät upp ordentligt på nytt och jag insåg att det var något som inte stämmer. Men det var snart dags för SM steg 3 så jag sa ingenting. I steg 3 spelade jag inte speciellt mycket, klarade bara av en hel halvlek sedan kunde jag inte gå mer på en vecka. Vi är nu inne i mitten av januari.
Jag kommer tillbaka till sjukgymansten med ett sämre knä än tidigare och får knät undersökt ytterliggare en gång. Min sjukgymnast tror nu att det är något mer än en klämd nerv och kommer in på spåret att det förmodligen är en mindre spricka i knäskålen. Jag får beskeddet att inte träna något påfrästande på en månad och sen lägger jag och sjukgymnasten upp ett schema så jag ska hinna vara tillbaka på planen innan steg 4 i mitten av mars månad.
Jag tränar på med tejp och smärtstillande och det blir faktiskt bättre. Smärtan försvinner helt i min vardag och jag känner bara av det när jag anstränger mig rejält. Steg 4 närmar sig och jag är så glad över att jag snart ska kunna spela igen.
Den stora dagen var här och jag beger mig till steg 4 med hoppet om att jag ska kunna spela. Under helgen spelade jag 35 minuter på 3 matcher. Sen kunde jag återigen inte gå på mitt ben.
Jag kommer tillbaka till sjukgymnasten arg och besviken på mitt J***** skit knä. Får beskedet om att min säsongen är slut tills vidare och att vi ska fortsätta jobba med styrkan i knät. Jag får inget nytt besked om vad smärtan kan bero på eller hur det ska bli bättre. Jag trodde nu att jag aldrig skulle spela handboll igen.
Jag går länge och funderar över hur jag ska göra med knät. För jag var helt säker på att något inte stämde där inne, något var sönder och jag bara visste det. Tillslut övertalar jag pappa om att boka en tid hos en privatklinik i Staffanstorp där jag skulle träffa en annan sjukgymnast.
I Staffanstorp fick jag träffa världens vettigaste människor. De tittade, kände och klämde på knät och efter 30 minuter hade de ställt en diagnos. Min yttre menisk i knät är trasig (menisken fungerar som en stöddämpare i knät, man har en yttre och en indre i vart knä. Det vanliga är att den indre skadas.) och jag behöver magnetröntagas för att veta om jag behöver opereras eller ej. Och det är här jag är nu. Jag väntar just nu på en tid hos ortopeden i Malmö där jag ska få träffa en idrottsläkare som ska titta på knät och sedan boka en tid hos röntgen. Jag ska ÄNTLIGEN få veta vad som orsakat min smärta och förmodligen kan dom laga mig. Jag har äntligen börjat tro på att jag kommer kunna spela handboll igen och gud vad jag ska ta vara på den chansen om den kommer. Är så redo för nya utmaningar och längtar tills jag är bra igen!
Det var mitt knäs resa hitills, sex månader tog det innan jag fick en diagnos. Men om jag kan bli bra igen var det värt väntan. Om jag fått rätt behandligen under denna tiden eller ej är en tolkningsfråga. Men jag vill bara lägga det bakom mig nu och tänka på framtiden.
Kram Linnea
